Struves meridianbåge

Struves meridianbåge är ett av 37 gränsöverskridande världsarv. Den går igenom 10 länder och är därmed det världsarv som delas av flest länder.

Meridianbåge är en kedja av trianguleringar som sträcker sig från Hammerfest i Norge till Svarta havet, genom tio länder och över en sträcka på 2 820 km. Den består av punkterna från en mätning som genomfördes mellan 1816 och 1855 av flera vetenskapsmän (lantmätare) under ledning av astronomen Friedrich Georg Wilhelm Struve. Detta var den första noggranna mätningen av en lång delsträcka av en meridian. Det här bidrog till att fastställa vår planets exakta storlek och form och markerade ett viktigt steg i utvecklingen av geovetenskap och topografisk kartläggning. 

Struves meridianbåge är ett av 15 världsarv i Sverige. Av de sju mätpunkter i meridianbågen som i dag ligger på svensk mark, i Tornedalen ingår fyra i världsarvet, Tynnyrilaki,Jupukka, Pullinki och Perävaara. Dessa är av olika karaktär och har särskild betydelse på en teknisk och vetenskaplig nivå. Alla svenska punkter ingående i världsarvet finns på sin ursprungliga plats. Tre av punkterna har inga synliga markeringar medan punkten i Perävaara utgörs av ett inristat kryss i en jordfast sten.

Nils Haqvin Selander ansvarade för den så kallade Lapplandsdelen i av mätningarna som skedde 1845-46. Ingen markering av bestående karaktär från Selanders mätningar har återfunnits vid Jupukka. Mätpunkten ligger på berget Jupukka nära Torneälven. Bergets topp har en öppen karaktär eftersom den tidigare har använts som betesmark. Höjden på Jupukkas topp är 277 m. ö. h. och mätplatsen ligger drygt 2 km nordost om Juhonpieti, öster om riksväg 99. Kärnområdet runt mätpunkten har en diameter på 11,3 m och buffertzonen är 35,7 m i diameter.

Uppdaterad: 2018-06-28 07.54 av agnsui