Historik

Nedan följer en beskrivning av de olika kommundelarna som de beskrevs i boken "Norrbottens bygd och folk - en skildring i ord och bild av norrbottens bebyggelse", vilken utgavs av AB Hembygdslitteratur, Stockholm, 1952.

  •  Pajala Socken

  •  Tärendö socken

  •  Korpilombolo socken

  •  Junosuando socken

Pajala socken gränsar i norr till Junosuando, i söder till Korpilombolo och i väster till Tärendö socken samt i öster till Finland.

Socknen utgöres i allmänhet av småkuperad skogs- och myrmark med bygden längs älvarna och på enstaka sydsluttningar.

Pajala har en landareal av 3 512,20 kvkm, varav 1 590 hektar åker (1944). 1927 uppgick åkerarealen till 839 hektar. Taxeringsvärdet av jordbruksfastighet var 1949 7 468 000 kr varav skogsvärde 4 219 000 kr. Värdet av annan fastighet utgjorde 2 397 000 kr.

Bolagsägda fastigheter hade ett värde av endast 41 000 kr. Skattekronornas antal var 61 973 med en utdebitering för kommunala ändamål av kr 17:94 pr skattekrona.

Befolkningen uppgick 1/1 1950 till 7 045 invånare mot 5 203 år 1934. Den har sin huvudsakliga utkomst av skogsbruk understött av jordbruk. De största skogsvärdena falla på kronoparkerna.

Tidigare fanns inom socknen Kengis bruk med Junosuando masugn, vilka anlades 1646 av A.Grape efter upptäckten av Junosuando järnmalmsfält. 1652-79 deltog bröderna Momma (Reenstierna) som bolagsmän. 1710 anlades en ny masugn vid Tornefors, 1740 vid Palokorva. 1754 flyttades en hammare till Svanstein av A. Steinholtz, som 1745 övertagit verken.

1802 utvidgades verken av S.G. Hermelin men efter 1809 låg de på nytt i lägervall. På 1830-talet upptogs driften, varvid även Svappavaara- och Luossavaaramalm fraktades till Tornefors med renskjuts.

Verken nedlades efterhand under 1800-talets senare del. Vid Kengis fanns även i slutet av 1600-talet till 1715 kopparsmedja och myntverk, baserat på Svappavaaramalm.

Uppdaterad: 2016-07-07 13.55